Bloggarkiv

Kategori

Ämne

Kärlek genom CISV

Efter att ha förstått att det finns lite par inom CISV har jag frågat runt lite. Och jag fick ett fint brev från Robert & Jonna Lindberg, numera bosatta i Alicante:

”Vi blev båda två indragna i CISV på olika sätt i hyfsat vuxen ålder. Jonna som vikarierande spåkvinna på en lokalträff i Båstad-Bjäre 2001, och Rob­ert två år senare, på Kents förfrågan ‘Vill du åka till Brasilien i sommar?’.

Båda blev vi så klart bitna och sugna på att fortsätta engagera oss i CISV. Medan Robert åkte som ledare och stab på flera barnbyar så åkte Jonna som ledare på ett par Interchange och en­gagerade sig lokalt och nationellt på Interchangeområdet. Och visst har vi träffat otroligt många fina människor under alla våra resor med CISV, men aldrig hade vi kunnat ana att vi skulle träffa den stora kärleken hemma i den egna lilla lokalföreningen!

Våren 2008 bestämde sig Jonna för att till slut prova sina vingar som barnbyledare, en ny erfarenhet att se fram emot, men omständigheterna ville något annat. Barnbyn som skulle äga rum i Thailand blev på grund av häftiga demonstrationer i Bangkok först uppskjuten och sedan inställd. Till slut blev det bestämt att Jonnas grupp skulle åka till Italien istället, sommaren 2009. Men på grund av ytterligare om­ständigheter, som en uppsatsresa till Guatemala och nytt jobb, var Jonna tvungen att tacka nej till att åka. Då plockade Kent upp luren och slog en signal till Robert, som egentligen bestämt sig för att han gjort sin sista barnby, och frågade om han inte skulle kunna ställa upp en gång till, ‘Gruppen har redan förberett sig och träffats under snart ett år, så det in­nebär inte mycket förarbete’. Som tur var tackade Robert till slut ja. Så blev det dags för överlämning, hem­ma hos familjen Nordensvan/Karls­son i Laholm. Jonna tackade för sig och Robert tog vid, en massa papper lämnades över, och så klart byttes det telefonnummer. Och på den vägen är det, kan man väl säga...

Och visst får vi erkänna att vi båda fick ett bra intryck av “den där andre ledaren” redan efter första träffen, men det skulle ta ytterligare dryga halvåret, en resa till Guatemala, en barnby i Italien, en flytt till Spanien och några kortare träf­far i slutet av sommaren innan vi helt skulle fatta att vi faktiskt var som gjorda för varandra. Det skulle till ett besök av Jonna i Rob­erts nya hemstad Alicante, dit han flyttat efter sommaren för att arbeta som idrottslärare, för att vi skulle vara fast. Jonna var egentligen och häl­sade på en kompis i Madrid men tog en liten “sväng” till Alicante, och det har vi inte ångrat! Efter ett helt fantastiskt dygn med skrattkramp i kinderna, långa nattliga samtal och väldigt lite sömn fick vi bara inse att det här fick vi nog ta och göra nånting av.

Ja, sen följde en dryg månad av inten­sivt långdistans-smsande innan vi träffades i Sverige över jul, hemma i Båstad-Bjäre där allting startade. Och sen var vi definitivt fast. Jonna som bara hade uppsatsskrivandet kvar på sina sociologistudier ägnade ganska stor del av våren 2010 i Roberts strandlägenhet i Alicante, och efter sommaren följde den ofrånkomliga Spanienflytten, del två.

Nu, ett par år senare har vi gift oss, flyt­tat till ett underbart hus precis vid havet, fått sällskap av vår nu 15 månader gamla dotter och väntar ytterligare en liten krabat i början av nästa år. Och visst är det nog flera som tycker att det gått snabbt, för det har det! Men när man träffar någon som man klickar så bra med, som man har så roligt ihop med, som man har så svårt att vara utan, som man så gärna vill se som förälder till sina egna barn, då är det bara att köra!

Så vi tackar alla omstän­digheter, thailändska demon­strationer, uppsatsstipendium, vår egen nyfikenhet, CISV och framför allt Kent Larsson, för att vi fick chansen att träffas och inse att kärleken kan finnas mycket närmre än man anar...”

Robert & Jonna