Sammanhang

2008-10-22

Kategori:

Klockan åtta på morgonen i Bogota, Colombia loggar Enrico Quaroni in på sin msn. Han har precis vaknat. Det är söndag morgon och han är vis det här laget rätt trött. Samtidigt är det kl 11 på förmiddagen i Halifax, Kanada. Alex Neuman ska om någon timme iväg på thanksgiving middag med sin släkt. Han är mer på gång och loggar också in på sin msn. Sofia Mexia bor i Lissabon, Portugal. Hon är egentligen på ett helgmöte med sitt jobb, men lyckas fånga upp ett trådlöst nätverk och loggar in på sin msn. I Sverige är det söndag eftermiddag, klockan är tre. Jag sitter på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm. 200 kilometer i timmen. Internet. Msn. Samtidigt klockan tio på kvällen hos Jali på Philippinerna och det är midnatt i Canberra, Australien där Chris Stokes bor. De loggar också in på sin msn. Det sista dem gör innan de ska sova. Ytterligare fem personer, på olika platser, i olika tidszoner loggar in. Det är kommittémöte med den internationella mosaikkommittén i CISV.

Sammanhang. Jag tror det är därför vi engagerar oss. Det skapar sammanhang. I mitt sammanhang finns inte tiden. Förutom när den inte räcker till förstås. Under en timmes tid diskuterar vi utvecklingen av Mosaikprojekt i Asien och Europa, nätverket av tränare i Nordamerika och finansieringen av den kommande utbildningen i Frankrike. Ordet går runt. När man har möte via msn kan man inte göra som vanligt. Kroppsspråk och ögonkontakt finns inte. Ord som han eller hon går inte att använda, för det går inte att veta vem som åsyftas. Håller man med är man tyst, håller man inte med så skriver man något. Under mina sex år i den internationella Mosaikkommitten har vi utvecklat metoder för att koordinera oss och kommunicera med varandra så att tid inte spelar någon roll. Det är jäkla coolt att jobba så. Oavsett när jag skickar ett mejl får jag svar inom en timme. Det är alltid tid att kolla mejl hos någon. Efter ett dygn har jag tolv svar.

Visionen är vårt viktigaste verktyg. För vi kan inte ha motiverande och roliga häng med gänget. Vi ses ju inte. Så när man tappar kraft och motivation behöver man gå tillbaka till grunden. Varför gör jag det här? Varför gör vi det här?

Jag gillar tanken på en värld utan gränser. I söndags när vi hade möte över msn var det inte bara tiden som försvann. Det gjorde också all världens gränser. Där möttes vi, engagerade för en fredligare värld. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Eller i 200 km i timmen. Det är mitt sammanhang. Det engagerar mig. Varför?

Ju fler människor som får växa upp med ett sammanhang där gränser inte finns, desto närmre en öppen, rättvis och fredlig värld kommer vi. CISV skapar sammanhang och jag fortsätter växa.

/ Per Olsson, ordförande i CISV International's Mosaic Committee

Tagged: